231215 / lately

 ett urval bilder tagna under hösten
 
jag vill verkligen så mycket. speciellt blogga och fota, men under den här hösten har jag verkligen insett att jag inte hinner med allt utan måste prioritera det som är mest viktigt just nu - skolan, satsa på träningen, träffa vänner men också hinna ta det lugnt ibland och bara vara hemma med familjen för det behöver vi alla eller hur? under en tid var jag ungefär bara hemma då jag åt och sov samt gjorde läxor eftersom jag hade träningar och långa skoldagar, och ja att hitta tid för bloggning där emellan är väldigt svårt.
 sadly nog så har jag fotat jättelite (ingenting under nov-dec???? what, kan bero på mörkret thooo) men tänkte ivarjefall under jullovet lägga upp det lilla som jag har fotat - nu har jag ju tid att göra i princip vad jag vill, så tipsa gärna om det är något speciellt ni vill att jag bloggar om :-) är väääldigt förvånad över att människor fortfarande tittar in här varje dag, massor av kramar till er <3
 
hoppas ni alla får en super bra jul, GOD JUL
 
daily life, photography, thoughts | | Kommentera |

lite solrosor och lite självporträtt

 
 life is too short
grudges are a waste of perfect happiness
laugh when you can
apologize when you should
and let go of what you can't change
 
 love deeply and forgive quickly
take chance give everything
and have no regrets
life is too short to be unhappy
you have to take the good with the bad
 
 smile when you are sad
love what you got
and always remember what you had
always forgive but never forget
 
 learn from your mistakes
but never regret
people change and things go wrong
but always remember
life goes on.
selfportraits , thoughts | | 3 kommentarer |

söndagstankar//om att vara sig själv och sånt

 
 människor säger att de inte vill vara som alla andra. att de vill vara sig själva. men ändå ändrar de sin åsikt om saker när kanske 90% tycker något annat, ändå använder de kläder de inte vill använda för att passa in, kanske för att 90% använder såna kläder. ändå skrattar de åt skämt som de tycker är dötråkiga för att 90% gör det. 
 
 för visst är det så, om du hör till 90% gruppen, om du och dina vänner ser någon som är lite annorlunda så börjar ni och viska, skratta åt personen, kanske om hurdana konstiga kläder den har och så vidare. eller, så blir du avundsjuk på den och önskar att du vore människan som vågar göra det där som du inte vågar. men ändå så klarar du inte av att stå upp för dig själv utan går med strömmen och börjar dissa den.
 
 och till sist blir det en vana att dissa människor, den 10 procenten, som är lite annorlundare, sig själva. till sist lever människor som egentligen vill vara sig själva under en fejkad personlighet och deras unika personlighet blir gömd. för en tid eller kanske föralltid. 
 
 jag önskar verkligen, verkligen att alla skulle ta en titt i spegeln och fråga sig själv "är jag den jag vill vara?" och fundera över vad man kan göra åt saken ifall man inte är den som man önskar. om du är nöjd med den du är, fine. men att leva under en fejkad personlighet är säkert inget man är direkt stolt över.
 
 allt handlar väl egentligen bara om en sak: att våga. våga stå upp för sig själv, vara sig själv och våga visa det.
 
 ( ta dock inte detta personligt, skriver bara hur min syn på saken är )
Upp